saker du inte visste att du ville veta

Som lovat kommer här uppföljningen på kolsyran.
Idag provade vi de två andra föreslagna tidsbegränsningarna och vätskemängderna.
Vi började med originalfrågan "Går det att dricka en halv liter kolsyrad dryck på en minut?" (Ställd av Annelie)
Och samtidigt tog vi Hampes förslag. 1½ liter dricka på en halv minut.
Till vår hjälp hade vi återigen Felix. Det var dags för revansch.

Detta användes i försöken: 1,5 liter kolsyrad dryck (3x50cl - fanta, sprite, pepsi), en mobil, en försökskanin

Vi fann oss ett avskilt rum och radade upp flaskorna. Felix som, vilket kanske bör närmas, inte gillar dricka såg trots allt ganska positiv ut. Han började med pepsin och satte igång. Vi lät tiden starta och följde intresserat hur han i snabb takt svalde innehållet och började på nästa flaska. Medan han arbetade sig igenom flaskorna syntes det tydligt att det inte var den trevligaste upplevelsen i hans liv, men han klarade sig igenom alla tre flaskor utan missöden. Visserligen med diverse plågade ansiktsutryck men det var också allt.
När så Felix del i det hela var över (men förhoppningsvis inte hans del i bloggen, han muttrade något om att han inte tänkte vara med i några fler av våra test, men det kommer han förhoppningsvis över) så såg vi att vi hade fått i alla fall ett positivt resultat.

Resultaten blev då:
1. Det går att dricka en halv liter dricka på under en minut. Felix klarade det på 55,4 sekunder som bäst.
2. Enligt våran testperson går det inte att dricka en och en halv liter dricka på en halv minut. Vi är dock mer än villiga att ta emot läsarfilmer.
3. Det var inte lättare att dricka dricka snabbt än citronvatten och vice versa.
4. Felix hotar med att lämna sin position som försökskanin.

Idag ger vi er en läsarfråga. Den ställdes först av Annelie och löd då "Går det att dricka en halv liter kolsyrad dryck på en minut?" Frågan uppmärksammades dock av andra läsare: Felix (inte våran försökskanin Felix) och Hampe. Dessa två läsare uttryckte visst tvivel om utmaningen i frågan och Hampe föreslog att det kanske vore större utmaning att dricka 1,5 liter på 30 sekunder.
Nu var vi ju tvungna att testa det här.

Detta användes i försöket : 4 flaskor kolsyrat vatten med citronsmak, 4 st försökskaniner, en mobil

Varken Lo eller Camilla var särskilt sugna på att hetsdricka 1,5 liter dricka (Lo mumlade någon ohörbar anledning och Camilla var snabb på att använda sitt skadade revben som ursäkt, om det nu har påverkat hennes drickförmåga eller inte kan vi låta vara obesvarat) så vi vände oss till Felix - som ju tidigare visat prov på att han klarar av att äta snabbt - i hopp om att han skulle komma att även dricka snabbt.

Efter viss övertalning godtog han erbjudandet och eftersom att vi helst ville ha mer än en person inblandad i försöket så bjöd vi även in vår vän Otto.
 När vi köpt drickan, eller rättare sagt, det kolsyrade vattnet -kolsyra som kolsyra- så sökte vi upp en plats där vi kunde sitta och övervaka försöket. (På grund av ekonomiska aspekter köpte vi 2 liters flaskor och omarbetade alltså frågan ytterligare, se rubrik) 
När vi väl kom fram hade vi samlat på oss lite åskådare och hade alltså ett rätt stort följe, i alla fall om man tänker på att vi oftast brukar vara högst tre. Vi drog i alla fall nytta av det och värvade 2 försökskaniner till.

 Nu hade vi då: Felix, Otto, Tage, Tomas.
Vi la upp det som en tävling för att sporra våra försökskaniner lite ytterligare. Den som drack upp sin flaska först vann. Det började dåligt. Tomas diskvalificerades efter en väldigt kort stund då han spillde (hällde) ut alldeles för mycket av sin dricka och Otto gav strax därefter upp. Det dröjde inte lång stund innan även Tage gav upp och Felix var ensam kvar. Det var förstås honom vi haft störst hopp i från början.
 Vi märkte att det började gå tyngre och tyngre och den stackaren började skaka. Vi insåg att det finns fler svårigheter än att dricka snabbt, nämligen att orka få i sig allt. Det syntes att det var svårt och han var tvungen att spy en gång bakom en plogkant när det började att närma sig slutet. Men till allas glädje gav han inte upp utan lyckades under applåder få i sig de sista dropparna. 
  Vi hade vid det laget sedan länge övergivit drömmen om att 1½ liter skulle ta 30 sekunder (som Hampe föreslog). Om vi ska tro våra fyra försökskaniner, och det väljer vi att göra, är det mycket jobbigare än vad man kan inbilla sig. Efter idag har även vi, trots att vi bara var åskådare och tidtagare, kommit att inse det. Men vi har ännu inte riktigt gett upp utan:
Fortsättning följer...

Vad kom vi fram till idag då? Jo:  
1. Det är svårare än det låter att dricka mycket kolsyrad vätska snabbt.
2. Enligt den av våra försökskaniner som klarade det, så tar det 7 minuter och 16 sekunder att dricka 2 liter kolyrad dryck.
3. Dessutom kan det även behövas en uppkastning av lite maginnehåll för att få ner den mindre goda kolsyrade vätskan i en så stor mängd.

Bilder från forskningen:
     

Som sagt: vi återkommer, med största sannolikhet imorgon, med lite mer information om tid och kolsyra.

Vi befann oss på ica i Vännäs och funderade som bäst på att köpa lite godis samtidigt som vi försökte att glömma att vi inte uppdaterat på länge. Medan vi stod och kollade på de olika färgglada godispåsarna kom vi ihåg en fråga vi haft i bakhuvudena sedan länge. Hur många meter godis får man egentligen i en påse snören? Så, vi slog 2 flugor i en smäll och köpte tre påsar jordgubbssnören för att påbörja undersökningen.

Detta användes i försöket: Tre påsar jordgubbsremmar, en tumstock, en miniräknare, ett papper, en penna.

När vi kom oss hem till Camilla letade vi reda på en tumstock och satte igång att mäta. Snörenas längd varierad från ca 97 centimeter och upp till 100,7 centimeter. Den längd som tycktes dyka upp oftast var dock 98,5 centimeter.
Efter att vi mätt alla snören fick Camilla som vanligt räkna ihop allting.

Vi kom fram till att :
1. Man får ungefär 14 meter 74 centimeter och 96 mm snöre per påse.
Påse A: 1474,3 cm
Påse B: 1484,3 cm
Påse C: 1466,3 cm
2. Meddellängden på et snöre är ca 98,33 cm, och medianen var som vi tidigt anade 98,5 cm.

::::: BONUS:::::
Kan man använda godissnören som sugrör?
Vi har blivit förstörda! Numera jobbar vi även när vi sitter och ser på bio. 
Senare på kvällen, efter att vi mätt och stoppt tillbaka snörena tog vi oss nämligen iväg för att se på bio. 
  Medan vi väntade på att filmen skulle starta tuggde vi på några snören och började fundera på om man skulle klara av att suga i sig lite dricka genom de ihåliga snörerna. Vi var lite tveksamma - hålen är ju inte direkt gapande stora - men vi testade. Det gick förvånansvärt lätt, även när vi prövade med fulllånga snören (förutom att man var tvungen att först bita bort en liten bit på ändarna och förutom ett visst spill då kolsyran reagerade på godiset)

Detta kom vi fram till:
1. Man kan använd godissnören som sugrör.
2. Delen av snöret som är i drickan smakar inte särksilt gott efter ett tag.
3. Det är lättare att dricka ur ett godissnöre än ur tre maxsugrör hopbyggda till ett. (Baserat på tidigare erfarenheter) 
4. Om man doppar en relativt stor bit av ett godissnöre i en kolsyrad dricka så börjar den att skumma över.

Bilder från forskningen:
  

Vi ursäktar så hemskt mycket för det uppdaterande som inte har ägt rum på nästan en hel vecka. Men just idag, den dag då vi firar en månad, publicerar vi nu en väldigt intressant forskning.

Vi har tagit åt oss ännu en intressant läsarfråga. Denna gång kommer tipset från Halten (krigen.blogg.se).
Kan man verkligen inte svälja 25 salta pinnar på en minut? Vi tyckte att det lät mycket konstigt. 25 pinnar är väl inte så mycket? Så, vi bestämde oss för att se efter.

Detta användes i förösket: 2 stora paket salta pinnar, en kamera, många muggar vatten, en Felix

Vi laddade upp med 2 dubbla paket salta pinnar, tog med oss vår pr-avdelning för stöd och fotografi och slog oss ner vi ett ett avskymt bord på skolan.
 Vi bestämde oss för att prova tre oliaka tillävgagånssätt.
1. Äta alla 25 pinnar på en gång ( För som sagt, det kunde väl inte vara så svårt? Bara att tugga och svälja och sen skulle det vara gott om tid innan minuten var slut)
2. Äta pinnarna fem och fem.
3. Äta pinnarna fem och fem med vatten.

Så, vi samlade ihop 25 pinnar kvar, lät PR sätta igång tiden och ....insåg att så fort pinnarna var inne i munnen förvandlades de till sågspån och munnen till en snustorr öken. Det var omöjligt att svälja utan någon som helst saliv  i munnen och pinnarna tycktes växa och växa. Kort sagt så misslyckades vi ordentligt. 
   Men inte gav vi upp inte. Vi övergick snabbt till plan B : 5 och 5.  Vi delade upp pinnarna i fem högar och förberedde oss noggrant genom att lägga ut pinnarna så att vi lätt och snabbt skulle få tag i dem. När tiden satte igång igen tog det inte lång tid innan vi insåg att även så få pinnar som 5-10 st är omöjliga att svälja när munnen torkar ut direkt och även om vi kanske hann svälja fler än vid första försöket så kan vi lungt säga att vi misslyckades stort återigen.
   Nå, vi hade ju plan C. Återigen lade vi upp våra högar och placerade nu en liten kopp med vatten framför varje hög. Klockan satte igång och vi med. Med vatten var det inga problem och det behövdes inte ens allt för mycket heller. Det var inte gott men pinnarna gled lätt ner och med 2 sekunder till godo (för oss båda) hade vi ätit 25 salta pinnar var. 

Med många pinnar kvar undrade vi om vi skulle ta och försöka oss på ännu ett test. 
Så: 
::BONUS:: Hur många salta pinnar får man in i munnen? ::BONUS::

Vi började med att med lätthet - men inte så stor elegans- stoppa in 50 stycken direkt från början. Efter det tog vi fem åt gången och käkarna började ömma allt mer. Efter 75 st var var vi båda tvugna att erkänna oss besegrade. Det rymdes helt enkelt inga fler. Men vi kände oss inte riktigt färdiga med testet. Vi funderade en stund. Vilka kände vi med stora munnar? Efter en stunds funderingar kom vi fram till att Felix, vår käre klasskamrat, skulle få äran att delta i en sakerduintevissteattduvilleveta undersökning. Såklart kunde han inte tacka nej och kom rusande. 
Vi började med att låta honom testa hur många pinnar han fick in i munnen. När vi laddat upp 50 åt honom tittade han överlägset på dem och hävdade att han lätt skulle kunna rymma dubbelt så många, men efter ett tag tror vi att den övertygelsen togs ur honom. 
 Spända följde vi pinne efter pinne stoppas in och fick betrakta väldigt intressanta ansiktsutryck ackompanjerande av en klassisk darth vader andning. När han nådde hundra var vi alla imponerande och ännu mer när han lyckades få in tre till, men sen tog det stopp.  

Efter denna fantastiska eller skrämmande (ni väljer) insats var det dags att direkt gå tillbaka till första undersökningen fast med Felix som försökskanin. 
Även här tycktes han vara en liten bit övermodig, men det var ju så också vi från början. Vi försökte att varna honom men vi tror att det här är något man måste prova själv. Det är omöjligt att beskriva hur omöjligt det är att få ner alla 25 pinnar utan vatten.  
Han började i alla fall, precis som oss, med alla på en gång. När PR upplyste han om tiden under tuggandets gång hördes det varje gång förskräckta små utrop. Han klarade det inte. Men skam den som ger sig.
  Pinnarna förbereddes i prydliga högar och klockan tickade igång. även denna gång fick vi höra olyckliga läten över hur snabbt tiden gick och även denna gång misslyckades han. Han försökte även en gång att äta dem en och en men det gick så dåligt att det är knappt värt att nämnas. 
   Med fem pinnar i varje hög och tillgång till vatten gick det dock betydligt bättre och vår försökskanin slog vårt rekord med hela åtta sekunder!
Nu var vi äntligen nöjda med dagens forskning och gav vår försökskanin de överblivna salta pinnarna i lön. 

Detta kom vi fram till :
1. Det går att äta 25 salta pinnar på en minut.
2. Vi säger att det med största sannorlikhet är omöjligt att äta 25 pinnar på mindre än en minut utan vatten (om du inte har någon sjukdom som gör att du saliverar väligt mycket, då kanske det funkar).

Detta kom vi också fram till:
1. Man får in ungefär 75 salta pinnar i munnen.  
2. Om man har en väldigt stor mun kan man få in fler än 75. te.x 103.
3. Sådana här undersökningar (detta gäller båda två) har inte bra effekt på ens aptit, vare sig man var med i försöket eller bara var iaktagare.

Bilder från forskningen:

Lo hyser en skrämmande stor fascination för rulltrappor och krävde att få veta hur snabbt rulltrappan i MVG (var annars?) går.

Detta användes i försöket: 1 rulltrappa (samma rulltrappa som alltid), 1 tumstock, 1 mobil, 1 miniräknare, 1 underbar ritning, 2 underbara mattehjärnor, 3 experter

Lo tänkte att vi helt enkelt kunde ta tid på hur lång tid det tog att ta sig ned med rulltrappan. Camilla var dock lika smart som vanligt och påpekade att vi inte visste hur lång rulltrappan är och därför inte kunde räkna ut hur snabbt den går. 
Så, vi behövde alltså ta reda på hur långt man åker, men hur skulle vi göra det? Plötsligt fick Lo en (wow, två på raken) snilleblixt.
Rulltrappan bildar en trekant och därför skulle vi genom att räkna med hjälp av pythagoras sats kunna få reda på hur lång den är. Visst är ni imponerade av Lo's fantastiska mattekunskaper som för en gångs skull visade tecken på existens? Kom igen, lite imponerade va?

Vi begav oss till MVG med tumstocken i högsta hugg. Där mätte vi alltså höjden på rulltrappan och hur långt den gick längs marken. Eftersom att rulltrappan blir platt längst uppe och längst nere mätte vi även hur långa dessa två ställen var för att kunna addera dem till längden C.
När vi räknat ut längden av de två sidorna tog vi sida A upphöjt i 2 + sida B upphöjt i 2 = C upphöjt i 2.
Vi räknade ut kvadratroten ur sida C, plussade på de "platta delarna" och fick svaret på hur lång rulltrappan är. Efter det tog vi en tur i rulltrappan och mätte tiden.
Camilla sparkade igång sin mattehjärna (Lo's har gjort sitt nu för en lång, lång tid framöver) och räknade ut hur många km i timmen rulltrappan går.  
Så, vad blev då resultatet av våra undersökningar? Jo: Ett sort fett misslyckande. Vi fick ett helt sanslöst resultat på 6-7 kilometer i timmen.  Vi insåg att något var väldigt fel så vi begav oss tillbaka några dagar senare för att mäta igen. (Detta blev samma dag som dagen för kollongerna)
Så, vi mätte allting igen, ännu mera noggrant den här gången och kom fram till : exakt samma sak. Detta var väldigt nedslående. Vi visste inte vad vi gjort för fel och vad vi kunde göra nu. 
Vi satte oss lite halvdeprimerade ner på första bästa soffa och försökte att med alla medel klura ut vad som gått fel. (Okej, Camilla satte sig och klurade med miniräknaren, Lo dansade med tumstocken) Efter en lång stund hade vi (Camilla) fortfarande inte lyckats lista ut vad som var fel och Lo var mycket nedstämd över att hennes första framgång inom mattematiken skulle sluta på detta sorgliga sätt. Plötslig slog Camilla till Lo och pekade på två män som gick förbi oss och åkte upp i rulltrappan. En av dem var klädd i en blå overall som pryddes av firmanamnet Kone - that's right: Kone som i Kone's rulltrappor! - Vi rusade diskret efter dem och när de satte sig för att fika uppe i kaféet bestämde vi oss för att dem fick stå ut med att vi kom och störde dem (Camilla var inte säker på exakt vad vi skulle fråga dem men Lo försäkrade henne om att  hon hade en annan fråga om rulltrappor hon gärna ville ha svar på).
Så, vi trippade fram till deras bord, log sinnesjukt och undrade om de jobbade med rulltrappor. "Nej" Svarade han i overallen förvånat och Camilla pekade undrande på märket på hans overall. Då gick det upp ett ljus för dem och de sa att jo, de jobbade med rulltrappor, men inte just nu (de fikade ju).

Nå, när vi hade rett ut det frågade Lo om de alltså visste lite grejer om rulltrappor och de svarade att det kunde dem. Så hon frågade dem hur snabbt en rulltrappa får gå. Ingen av dem visste svaret men den overallklädde erbjöd sig att ringa en kollega och fråga. Medan han ringde fick vi upplysa den andre om hur många trappsteg rulltrappan hade (han blev förvånad över svaret men tyckte att vi var smarta som lyckats lista ut det). Vi beklagades oss också om våra problem med att lista ut hastigheten på rulltrappan.  När den andre var klar i telefonen fick vi veta att enligt hans kollega så bör ingen rulltrappa gå snabbare än 0,7 meter i sekunden. Han sa också att en rulltrappa i en galleria, så som vår, ska gå 0,5 meter per sekund. 
Vi tackade för deras hjälp och tid och bestämde oss för att gå på stan ett tag som vanliga människor. Vi kände att vi använt dagen väl nu när vi fått svar på tre frågor vi gått och funderat över.
 Camilla fortsatte dock att störa sig på att vi inte lyckats räkna ut farten själva och så när vi var på väg ut från H&M frös hon plötsligt till och berättade att hon hade insett vad hon hade gjort för fel när hon skulle räkna ut hastigheten. Det visade sig att Camillas mattehjärna inte alltid funkar som den ska, förvånande nog. Hon hade delat tiden med längden, men det hon egentligen skulle ha gjort var ju att dela längden med tiden. Då hon räknade på rätt sätt, där vi stod inne på H&M, så blev svaret : 0,5m/s. Vår uträkning funkade alltså! Men vi är inte ledsna över att Camilla råkade räkna fel. I sådana fall hade vi ju aldrig fått vår trevliga pratstund med rulltrappsgubbarna som ju gav oss mer information.

Så, vad kom vi då tillslut fram till? Jo:
1. Rulltrappan i MVG åker ca 0,5m/s. 
2. Rulltrappor överhuvudtaget i gallerior åker 0,5m/s.
3. I tunnelbanor brukar rulltrappor ha den höga hastigheten av 0,7m/s (alla är ju så stressade där, förklarade den ene av våra rulltrappsvänner) 
4. Rulltrappor ska inte överskrida 0,7 m/s

Bilder från forskningen:
    

::::BONUS:::
1. Handtagen till rulltrappor får gå snabbare än rulltrappan men inte långsammare.
2.  Vid världsutställningen i Paris visades en modell (av en "rullande trottoar"), som gick i hela 7,2 kilometer i timmen. Den blev tyvär ingen succé efterssom att den höga hastigheten bokstavligt talat fällde folk. 
3. Det tar ca 14 sekunder att åka ner med rulltrappan.

Ännu ett av Julia's (breakaleg.blogg.se) fantastiska förslag. Vi tror dock att det finns fler med lika mycket fantasi som tex Julia där ute, så har ni några förslag, släpp fram dem. Ju fler förslag du bidrar med, desto större chans att vi väljer något av dina. 
 Julia ville denna gång alltså veta hur högt i tak det är i MVG (den ack så omtalade gallerian här i Umeå där vi genomför många av våra forskningar).

Detta användes i försöket : 1 kondom, helium, 1 sax, 1 garnnystan, 1 tumstock,  brist på skam i kroppen

Vi funderade ett tag över hur vi skulle kunna ta reda på detta på ett bra och intressant sätt. Lo föreställde sig en jättelång tumstock men då hon även såg sig själv balanserandes längst uppe på den så skrotades den idéen direkt. Tillslut kom vi på att om vi tejpade fast ett snöre i taket skulle vi med hjälp av snöret kunna mäta hur högt det var. Det verkade dock lite farligt och svårt att lyckas få fast snöret så vi var lite osäkra på hur vi skulle göra.
   Så en dag när Lo kom till skolan berättade hon för Camilla att hon hade kommit på det, hon hade legat vaken hela natten och löst vår gåta. Det hon hade kommit på var att vi behövde en ballong med helium och ett långt snöre att knyta fast i den. Detta såg vi såklart som en klockren lösning , men vi stötte på stora hinder; vart får man tag på helium i Umeå mitt i vintern?
Vi blev mycket glada när vi insåg att Lo hade planer på att släpa sig upp till lycksele marknaden där hon lätt hade kunnat köpa sig en ballong. Tyvärr ställdes den planen in, men Lo's kära far lovade då att han skulle se till så att vi skulle få helium ändå. Till vår stora förvåning så gjorde han också det. Då hade vi ett problem till. Man kan visst inte ha helium i vanliga ballonger utan det är latex som gäller. Vi insåg snabbt att latexballonger var onödigt dyra. Men så fick vi en idé,  vad förutom latexballonger är gjorda av latex och går att blåsa upp? Kondomer såklart!
Så Lo's pappa fick bege sig till stället för upphämtning av heliumet med två kondomer i högsta hugg. Han berättar att vissa visst fann det ganska underhållande. I alla fall så överlämmnade han kondomballongerna, kollongerna, till Lo som i en enorm blå plastsäck transporterade dem till stan där en förväntansfull Camilla fanns. Efter att på en toalett föberett oss genom att knyta fast ett garnnystan i den ena kollongen begav vi oss till MVG. Tro oss. Det går inte obemärkt förbi att skjuta upp en kondom i en välbesökt galleria. Vi tog några minuter för att samla mod innan vi långsamt hissade upp kollongen. Oskyldiga eller inte. En äldre kvinna vågade sig fram för att fråga Camilla vad vi höll på med, hon fann svaret både intressant och underhållande, vi tror hon blev imponerad av hur dagens ungdomar tar saker i egna händer.
När vi väl fått upp kollongen i taket, klippt av snöret vid golvet och hissat ner den igen så var vi glada att lämna platsen och återkomma till toaletten där vi denna gång mätte både höjden på kollongen och längden på snöret.

Efter detta fick vi en liten funderare gällande vad vi nu skulle göra med de två heliumfyllda kondomerna. Vi ville helst göra oss av med dem på ett smärtfritt sätt då vi skulle vara kvar på stan i några timmar. Tidigare har vi lämnat vanliga ballonger med vår bloggadress på runt om i Umeå så vi tänkte att vi kunde göra samma sak med våra två kondomer, så vi tog vår välanvända whiteboardpenna och skrev upp bloggadressen på de båda kondomerna, sedan gick vi ut på stan och knöt fast dem på två olika ställen på rådhustorget.

Försöket resulterade i detta:
1. Från golvet på nedersta våningen (som ni kan läsa om i föregående inlägg) till innertakets högsta punkt i MVG är det 13,33m.
2. Människor tycker inte att en flygande kondom är en helt normal och vardaglig händelse.
3. Kondomer kan användas till att transportera helium i.
4. Om man fyller en vanlig ballong med helium försvinner heliumet ut genom sidorna.

Bilder från forskningen:
     
1.Garnet fastknutet 2.Påväg neråt 3.Kollongen hissas 4. Kollongen nerhissad

Vi vill passa på att tacka Göran, Lo's pappa, enormt mycket för att han hjälpte oss att skaffa fram helium, det betyder mycket för oss.
Vi tackar såklart också människan som skänkte heliumet åt oss.
Vi vill även passa på att ursäkta för den kö som bildades utanför toaletten när vi var där andra gången.